SOM EN DRÄNKT KATTUNGE

Det är hur jag skulle vilja beskriva mig själv just nu efter en lååååång dag.
Inte blev det bättre av att jag vaknade kl 04.10 i natt av en dröm som ibland kommer tillbaka. Drömmen är en upplevelse som hände i Thailand sist vi var där den 15/2 2008.Jag kommer t.o.m ihåg datumen då det hände....dagen efter att jag och Lars gifte oss. Min far, Bosse och Lasse var på djungeltur och jag ,Jessica ,min mor och barnen var vid poolen och i havet. Just denna dagen var jag och min mor ute med Cornelia, Cassandra och Sanna i havet och busade. Plötsligt blev vågorna större och större...vi var en bra bit ut. Sanna och Cassy klängde runt min mors hals och mor försvann mellan varven under en våg, plötsligt ser jag hur en enormt stor våg hopar sig bakom min mor och jag skrek till henne - Mor vi måste in mot land nu snabbt innan vågen kommer in....(usch,får ont i bröstet bara av tanken). Jag vänder mig mot stranden och börjar simma och gå in mot land med Cornelia i släptåg, jag kom knappt någonstanns, strömmarna tog tag i benen, jag kämpade på men insåg att jag inte skulle lyckas ta mig in mot stranden. Jag var inte så långt ut, kanske hade havet till armhålorna men det räckte. Jag vänder mig om och ser inget annat än en våg så stor komma emot mig, mor och barnen såg jag inte och det var kanske tur för jag hade vid det tillfället ingen aning om att Cassy hade försvunnit med vågen ner i havet och hur min mor förtvivlat försökt att hålla fast henne men inte lyckades....detta visste jag inte då. Men det jag visste var att jag var tvungen att på något vis hålla Cornelia över vatten ytan...vågens brytning kom precis över oss och trots att jag försökte hoppa upp med Cornelia högt upp i luften och hålla henne över vågen så kände jag hur hon bara försvann ifrån mina armar samtidigt som jag slogs omkull av vågen.Jag kunde höra mig själv skrika under vattnet efter henne, jag försökte titta under vattnet i ett hav som var fullt med uppvirvlad sand, jag kände efter henne, dunsade på någon, försökte få tag .......slungades upp ur havet ,upp på stranden...kände att jag drogs tillbaka ut...fick fotfäste..ser Jessica komma springande förbi mig ut i havet och slänger sig efter Cornelia som var på väg ut igen.Ser då också att Cassandra sugs ut men hon får fäste hon också och först då insåg jag att hon också varit i vågen och tumlat runt. Folk kommer springande ner mot stranden för att hjälpa till, dom såg hur vi bara försvann. Min mor och Sanna klarade vågen presic men såg också hur vi försvann. KÄNSLAN...av att bara tappa taget och inte veta vad som var upp eller ner eller när det skulle ta slut. Vattnet som man svalde, sanden som fyllde ögonen och paniken över att ha tappat taget...
Jag kan säga att jag förstår paniken hos folk när tsunamin kom och då var det en 7 meters våg, fy fan alltså. Resten av den semesterdagen var man duktigt skärad och det var sista gången Cornelia badade i det havet ( om det inte var morfar som höll i henne för han är ju lång).
Men iallafall vaknade jag av denna drömmen och kunde inte somna om, la mig på soffan och titta på TV ,somnade lagom till Lars väckte mig och visste att jag hade ett pass på 8.15 till 20.00 framför mig. MEN NU ÄR DET GJORT OCH DET SKA BLI så SKÖNT ATT LÄGGA SIG IKVÄLL. GODKVÄLL.