KLOCKAN 08.00

Min mobil ringer, ser att det är från Malins mobil.
Svarar och en mycket ledsen Cassie ringer och frågar efter koden till Cornelias mobiltelefon ( cassie har med den telefonen på lägret )
Jag hör att hon är jätteledsen och frågar hur det är.
Gråtande berättar hon att hon mår dåligt, hon mår illa och det känns som om hon ska kräka.
Förkylningen är värre, hon kan knappt andas och hon vill hem.
Jag försöker avleda henne och frågar hur dom haft det
- Det är jättejobbigt sa hon, vi kom fram till första stationen klockan 04 inatt och vi är usla på att samarbeta. Framme kl. 04 och sen skulle dom bygga sina vindskydd och redan uppe och vakna kl.08 och då har dom packat ihop alla sina tillhörigheter igen. Med andra ord ett par timmars sömn.
-Ät lite och drick mycket vatten sa jag , du är kanske illamående för att du är hungrig och trött.
-Nä, det är inte sånt illamående sa Cassie och maten har dom tagit från oss för att det inte skulle vara så tungt att bära.
Men maten vägde ju ingenting ?!
Jag sa till henne att hon fick prata med ledarna när dom kom fram till lägret om hur hon mådde och så får du ringa om det är så att hon vill avbryta.
Snyftande sa hon  - Jag vill hem .
Stackars lilla tjej, en grupp ungdomar helt själv i en skog , hon hade ingen aning om vart dom var, vandrat på småstigar hela natten, knappt någon sömn och piskade till att vara klara med sin packning klockan 08.00.
- Inget blev som vi hade tänkt oss sa hon.
Tufft ! Jag hade inte klarat av det själv, jag hade gett upp tidigt i natt redan.