ETT ÅR HAR GÅTT....

Ett år har idag gått sen min älskade mormor gick bort. Förstår inte att det är så länge sen men saknaden av henne är stor. Gick tillbaka ett år på bloggen och detta är vad jag skrev för ett år sen efter att vi kom hem från Köpenhamn efter att ha sagt förväl . Gör ont i mitt hjärta.


Har varit i Köpenhamn hela dagen hos mormor. Hon pendlade verkligen fram och tillbaka, var orolig, ledsen och hade ont. Hoppet försvann många gånger under dagens lopp men hon är seg mormor.....hon vill hänga kvar i livets sista tråd. Många tårar har fälts under dagen, huvudet och mitt hjärta exploderar. Finns där,håller en hand klappar hennes huvud baddar med kallt i pannan....hon andas men nu tungt.Hela hennes utseende förändras....vi är trötta mor och jag. Huvudet spränger hjärtat blöder. Vi beslutar oss för att köra hem igen, vi har nu suttit vid hennes sida oavbrutet i nästan 12 timmar. Jag ser att livet rinner av henne ,vad ska vi göra stanna -åka -stanna -åka. Jag vet att hon snart slutar men det kan ta 30 minuter 4 timmar eller en hel natt. Vi kör. Säger farväl...hon är blek nu min lilla mormor, andas men tungt. Pussar på henne ,säger farväl ,jag vet att detta är sista mötet i detta livet. Personalen på hemmet tycker att vi gjort vad vi kunnat så vi åker hem...Jag gråter hysteriskt när vi lämnar salen, avdelningen och går ut på gatan. Sätter oss i bilen tittar på varandra jag och mor...-gör vi rätt?Vi är båda så trötta och mitt huvud spränger vi bestämmer oss för att åka hem, hem för att sova några timmar och åka in tidigt imorgon bitti.Jag har så ont i mitt hjärta och den sista bilden av mormor sitter på min näthinna, nerbäddad och omhändertagen med tunga andetag.Orkar inte gå av ombord på båten...sitter i bilen. Åh vad jag vill hem, hungrig, trött och med världens huvudvärk.Barnen är vakna, Cornelia kallar -Var mormor rädd, frågar hon. -Ja sa jag hon var rädd. Klappar Cornelia på huvudet och det slår mig...det var så här jag satt och klappade mormor.Telefonen ringer, det är mor -MORMOR HAR SOMNAT IN.............Jag bryter ihop ....varför, varför åkte vi därifrån . Men, jag vet vi kunde inget mer göra. Men vi var INTE där. Kanske var det då så att hon inte ville att vi skulle vara med henne när hon tog sitt sista andetag för varför höll hon ut hela dagen men slutade när vi lämnat henne???Cassandra går in på sitt rum när hon ser mig börja gråta, Cornelia har somnat.Jag går in till Cassy sätter mig på sängen och hon säger -Har jag ingen gammlemormor längre??? - Nej säger jag, hon finns inte längre. Cassy gråter ,vi sitter och håller om varandra jag, Cassy och Lars och bara gråter.Usch vad det är tungt, det var ju detta jag inte ville skulle hända. Jag ville ju vara där med henne när hon somnade in...men jag orkade inte ,vi orkade inte.Mitt hjärta slår, det slår för längtan efter mormor, det slår av saknaden efter henne, det slår för dom slag som hennes inte orkade.Mormor, du vet att vi gjorde allt för dig och jag accepterar att du inte ville att vi skulle vara där hos dig, du ville somna själv.Sov gott mormor hoppas du får träffa alla gamla vänner i himlen.Vi åker in till dig imorgon igen, för ett sista farväl. Älskar dig mormor, vi ses i nästa livDitt barnbarn