Jag står i en behandling när jag plötsligt ser Cornelia som ramlar ner i källar"gluggarna", fönsterna ligger under mark och det är gluggar ner på drygt 50 cm som släpper in ljuset i källaren .Här ligger hon plötsligt nere och jag ser genom fönstret hur hon ramlar ner och sen hörs ett illvrål. Jag lovar ,jag har aldrig tagit mig genom källaren, genom huset, upp för trappan och ut i trädgården på 3 sekunder. längre tid än så tog det inte förrän jag var ute. Cornelia hade då kravlat upp ur "gluggen " och satt och skrek hysteriskt. Jag lyfter upp henne samtidigt som grannen kommer ut och undrar vad som hänt, förklarar lite snabbt och hör bortom skriket att han pratat om ett medel att spruta på som stoppar blodet. Blodet ??!!
Tittar på min arm där Cornelia sitter och den är full med blod- Oh shit tänker jag ,jag måste in och tvätta rent såret. Samtidigt kommer jag på att jag sprang iväg från kunden i källaren så jag tittat på Cornelias gigantiska skrapsår och säger till henne att jag ska bara ner i källaren. Springer ner in till kunden, säger till henne att jag måste upp till Cornelia , snälla stäng ytterdörren om dig när du går och så springer jag upp igen. Då står grannen i köket med en spray som stoppar blodet, tar tacksamt emot den och bär upp Cornelia i badrummet. Givetvis hysteriska skrik medan jag baddar på kallt vatten, DÅ mitt i detta KAOS kommer granntjejen Phillippa och säger att gubben med mjöl i har gått sönder på Cornelias rum ( det är en liten påse med mjöl som man kan forma till olika figurer). Låter Cornelia hålla en kall handuk på såret medan jag går in på hennes rum. Synen som möter mig där är nu i efterhand ganska komisk men i detta stressade ögonblick väldigt frustrerande, där står nämligen Sebbe helt mjölig från topp till tå ( ser ut som ett spöke mer eller mindre)och inte nog med att han är full med mjöl, golvet, mattan, sängen allt är mjöligt....
Jaha, säger jag till Sebbe -Jag tror nog att det är bäst att du går hem och tvättar av dig och så skickar jag iväg dom båda två. Tillbaka in till Cornelia som lugnat sig något, tar en vått kall handuk lägger i soffan och sätter henne på den, ger henne en glass, springer ner och hämtar dammsugaren,plockar bort överkast och sängkläder, dammsugar och tillbaka ut till Cornelia. Lasse kommer hem och jag berättar vad som hänt i snabba drag eftersom jag snart har nästa kund på ingång ( kan ju säga att jag inte hade lust att gå ner och jobba igen, pulsen var ca 305 )
Går upp för att säga hejdå till Cornelia när jag hör ifrån köket hur det liksom skramlar,rasslar till och jag hör Lars svära.- VAD ÄR DET , frågar jag? -Kom ner och titta säger han....Både jag och Cornelia går ner till köket och det som vi möttes av var alla spagettipinnarna på hela köksbänken, påsen hade vält när Lasse öppna skafferiet, kunde inte låta bli att skratta. Ding dong lät det om källar dörren när min kund kom -Jag sticker ner och jobbar igen ,och så var jag tvungen att gå ner .
Jag kan hoppa upp och sätta mig på att detta var dom mest stressiga 30 minuterna i mitt liv ( förutom när Cornelia föddes det tog 41 min) och som sagt adrenalinet pumpade i ådrorna på mig.
SPAGETTI HAVERI
JAG TROR JAG SOVER GOTT INATT.......OM JAG HUNNIT LUGNA NER MIG FÖRSTÅS
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar