Det började samma morgon som vi skulle åka. Jag fick ett sms som sa att flyget var inställt. Ringde upp det telefonnr som också blev skickat via sms om man hade frågor. Gissa om man hade frågor, där stod vi färdigpackade och höll på med det sist. Cassy var i skolan och Lasse jobbade eftersom vi inte skulle åka förrän senare på em. Ringde upp telefonisten som sa att det var inga problem ,dom kunde boka om oss till London med ett senare flyg.
Senare sa jag men vi har ett connecting flyg som avgår ifrån London till Bangkok kl. 23.50 och det hinner vi inte med då. Tjejen jag pratade med sa att då var det problem...a fan sa jag ett stort problem.
Hon hittade ett annat flyg som skulle gå tidigare, dvs om 2 1/2 timme och problemet var att Lasse jobbade ,Cassy var i skolan och vi skulle ta oss till Kastrup där vi var tvugna att cheka in senast 1 1/2 timme innan avgång. Panik....
Medan jag förtfarande pratade med telefonisten i en lur ringde jag Lasse och sa att han MÅSTE hämta Cassy på skolan ,vi måste åka NU. Jag ringde Jessica i nästa sekund och hon blev förbannad på mig när jag sa att planet var inställt och att vi kunde bli ombokade men vi var tvugna att köra NU, hon trodde jag skämtade och sa - Alltså jag står här och lagar middag. -Skit i middan sa jag vi måste dra NU. Sen gick allt snabbt och man kände pulsen öka för varje minut som gick. Vi hann iallafall till kastrup i tid och vår familj chekade in först, allt gick bra. Sen var det Jessicas familjs tur...det hade bara blivit bokat 3 platser ( dom var fyra )och planet var fullt. Panik igen. Slutligen löste det sig och vi skulle komma med alla på samma plan. Sen satt vi och väntade och väntade, inget plan pga snökaos i London. 5 timmar senare satt vi på det planet som telefonisten ville bokat in oss på från början. Vi hade framfört vår oro att missa planet till Bangkok men dom lugnade oss på BRITISH AIRWAYS och garanterade oss att planet skulle vänta in oss.
Kom till London, satt längst bak i planet, trängde oss fram med barnen och sen sprang vi för glöatta livet och givetvis låg gaten vi skulle till på andra sidan Heathrow. Jag skrek till Lars och Bo, spring ni i förväg och säg att vi kommer. Dom sprang och efter kom jag och Jessica med barnen som nästan grät av stress och utmattning medan vi manade på dom att springa fortare. Trodde mitt hjärta skulle sprängas. Kommer fram till gaten, hör nån som skriker - Men va fan........
Det var Lasse som stod och pratade med gate personalen. Vi var alltså 4 minuter försenade och dom vägrade släppa ombord oss på planet eftersom gaten var stängd trots att planet stod kvar. 4 jävla minuter, fattar ni.
Förbannade och besvikan blev vi skickade till BA som bokade om våra platser till ett flyg nästkommande dag, vilket resulterade i att vi fick bo på ett hotell över natten. Dom få timmarna vi fick där gjorde oss inte utvilade direkt, fortfarande stressad. Nästkommande dag så chekade vi in och kom iväg med flyget som vi skulle. Skönt tänkte vi, nu är vi på väg. Landade i Bangkok och stod och väntade på väskorna, som inte kom efter många diskusioner med luggageclaim hittade dom våra väskor...kvar i Köpenhamn. Då bröt jag ihop....
I våra väskor låg förutom vanliga kläder också bröllopskläderna, finkläningarna till barnen, allt utom ringarna ( för dom hade jag i handbagaget )
Jessica undrade varför jag bröt ihop och det var så att ingen visste att vi skulle gifta oss inte ens dom.
Fick helt enkelt åka till Khao Lak utan väskor. Men för att ta oss till Khao Lak var vi tvugna att ta oss till "gamla flygplatsen " där Air asia skulle flyga ifrån så vi hoppade alla in i en stor taxi och begav oss iväg. Väl framme på Dong Muang flygplatsen så kunde vi inte hitta Air asias inchekningsdisk och fick fråga efter den.
Thailänskan förklarade på mycket knaglig engelkska att -Sorry Airasia dont go here, go from Suvanabumi....
-What skrek jag, va fan Suvanabumi kom vi precis ifrån. Titta på klockan...shit vi måste tillbaka ,jagade ifatt två taxi bilar och sa -kör oss till Suvanabumi airport fast, we have to be there in 30 minits.
Taxi chaufförerna tittade på oss och riste på huvudet - Not possible.
Det skiter jag i skrek jag, bara kör fort som fan. In med ungar och väskor i bilarna och sen bar det iväg. Shit där satt vi utan bälte, hjärtat utanpå kroppen och med en taxi chaufför som körde i 150 km/ tim på en fullt trafikerad motorväg. Då mitt i all kaos sa Cassy....- var det nån som tog min väska ? Både jag och Lars tittade på varandra, ingen kunde tänka klart och Cassy bröt ihop , i sin väska hade hon datorn, läxböcker, mp3 spelare m.m men det värsta av allt var att henne älskade nalle sen 11 år också låg i väskan och utan den skulle hon aldrig överleva 3 veckor.
Som tur var hade Jessica och Bosse sett att vi glömt den och plockat upp den i deras taxi. Slutligen kom vi fram Till hotellet i KhaoLak där mina föräldrar väntade på oss. Jag fick i smyg ringa prästen och berätta hela vår historia och med gråten i halsen sa jag - Ja ,det ända vi har är ringarna men allt annat ligger i resväskan.
-Ingen fara sa prästen vi kan ta det om några dagar när ni lugnat ner er.
-Men det kan vi ju inte sa jag ,mina föräldrar åker ju hem om några dagar.
Efter ytterligare minuters samtal så kom vi överrens om att jag skulle ringa på förmiddagen dagen efter ( samma dag som bröllopet var planerat ) och berätta hur det gått med bagaget. Vi fick helt enkelt berätta för alla hur det låg till och sa att förhoppningsvis skulle det bli bröllop av nästa dag.
Alla började gråta ,av utmattning, spänning, glädje osv och ett och annat ljus gick upp för Jessica ( mina sammanbrott ).
Att inte veta vilket resulterade i att jag inte kunde boka bukett, vi kunde inte tala om för hotellmanagern att vi ville ha bröllopscermoni m.m. Jävligt stressande.
Ingeting kunde planeras, ingenting.
Förvarnade ändå managern som lovade att fixa allt om det skulle bli av.
Nu kom kläderna trots allt, kanske hjälpte det till att jag mer eller mindre hoppade över disken i Bangkok och hotade personalen mer eller mindre till livet ( fniss ) om vi inte hade väskorna till nästkommande dag. Nu kom det en trött liten kille med våra väskor halv två på natten och jag lovar att han såg förvånad ut när jag slängde mig runt halsen på honom.
Bröllopet blev av, allt ordnade sig och vi hade en fantastik dag och personalen gjorde så fint överallt för vår skull.
Fantastiskt fint och vi blev man och fru till vågornas brus ( och inför alla turister )
Usch det blev en lång historia och då kan jag berätta att det är massor som jag hoppat över just för att korta ner berättelsen.
Sen är hemresan en annan mardröms historia......
Nä kan inte ta den nu också men jag kan väl säga att vi i lugn och ro satt vid poolen, trodde vi hade en dag kvar ,då vi tack vare ett sms från Jessicas syster insåg att det var DEN dagen vi skulle flyga hem och inte nästa dag.
Då hade vi inget plan till Bangkok, inte packat och planet skulle avgå från Bangkok 7 timmar senare ( vi var i Krabi då )
Jag får helt ont i magen bara jag tänker på den resan, men som sagt VI glömmer den aldrig.
Förlåt om jag tråkat ut er.... Här kommer lite bilder från bröllopet
I vattenbrynet ovetande om den våg som smyger sig på oss...
Vi upptäcker den inte iheller.....
Förrän den hade gjort oss dyblöta...
Bröllopsvalsen...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar