VÄRKANDE KROPP

NU har jag precis kommit hem efter en lika intensiv dag som igår. Fy fanken Jessica med grejor du har. Känner knappt att min kropp hör ihop, tror jag har glömt höger benet hos Jessica och armarna ligger nog i en garderob någonstans, huvet försöker jag hålla upp med armhålan samtidigt som jag försöker asa mig nerför källartrappan och fram till soffan.
Åt senast halv åtta imorse och vad är klockan nu, shit snart halv sex. Men visst på kaffe kan man ju överleva ganska länge.
Kom hem till mitt egna hus och jag blir helt gråtfärdig över det kaoset som belägrat hemmet.
Dammtussar stora som änglavingar far omkring överallt och jag får verkligen stålsätta mig själv för att inte börja dra i min egna skit.
Orkar helt enkelt inte, tror jag bara sluter ögonen och undviker att se skiten.