SORGSEN

Nu har vi precis kommit hem från Köpenhamn. Dagen har varit enormt känsloladdad. Det var tur på sätt ocH vis att vi var vid kyrkan i tid. Mor hade gjort gravbuketter som vi ställde in vid kistan och på så vis så fick man tömt sig själv på en del tårar.
Sen satte vi oss i kyrkan och väntade på de andra och under den tiden så han man också lugna sig en hel del. Sen är det ju som det är, på något viss så tycker jag att bara musiken sätter igång och spelar så blir man sådär känslosam igen. Sjunga kunde jag tyvärr knappast göra för ögonen var alldeles tårfyllda hela tiden.
Cornelias första fråga när vi kom in i kyrkan var om gamlemormor låg i kistan. För barnens del gick allt bra, dom hade fått teckningar och pennor som låg till deras förfogande så dom var fullt sysselsatta. Prästen höll ett vackert tal om mormor och lyckades förena både den danska och den svenska sidan. Mycket duktig präst.
Jag blev lugn mellan varven men när far ,Lars,Gert, Brian,Maria och Flemming bar ut kistan ur kyrkan så kom allt igen. Nu var det ett defenitivt avsked nu var det liksom slut. Känns mycket jobbigt att dom danska banden plötsligt är borta, mormor var ju det som höll danskan vid liv och de danska traditionerna. Hon finns inte längre och jag är rädd för att det danska bandet ska dö ut och trots att vi ska försöka träffa danskarna några gånger om året så blir det ju aldrig samma sak utan mormor. Hela vägen hem så gick min tid med mormor i revy, plötsligt mindes jag allt som vi gjort tillsammans genom livet och det var ganska sorgligt att sitta där i bilen på väg hem och lämna danmark med alla minnen.
Efter kyrkan så åt vi god mat på ett mysigt ställe inte långt från Tivoli, vi var 11 stycken på mormors sista bjudning.
Saknar henne och hoppas att hon har det bra där hon är nu