DÅ VAR DET MIN TUR

Morgonen började ju jättebra men sen plötsligt vände allt. 
Jag skulle lägga in tvätten i garderoben när jag plötsligt fick en ångestattack.
Gick och tog min medicin som jag brukar ta och som brukar dämpa attacken omgående. Problemet var att denna gången så hjälpte det inte. Efter ett tag rusade hjärtat och det drog i bröstet på mig. La mig och vilade, det hjälpte tillfälligtvis men så fort jag började röra på mig och vara uppe och gå så började det igen. Ville krypa ur mitt egna skin. Följde med Lars och handlade till svärmor men jag tyckte det var jätteobehagligt i affären, kändes som om allt gungade.
Lars släppte av mig hemma medan han själv körde upp till svärmor.
Jag mådde lite bättre men efter ett litet tag kom ångesten igen. Det värsta med ångest är att man inbillar sig att man inte kan andas. 
Jag ringde Jessica för att kolla om hon möjligtvis hade nått lugnande hemma till mig. 
Jessica idiotförklara mig och sa att jag skulle åka in till akuten. Jag försökte med att säga att det är en panikattack och det höll Jessica med om att det visst det kunde vara MEN det var bra att ta ett EKG.
Så Lars och jag åkte in. Hjärtat bankade på rätt rejält nu , avskyr ju sjukhus när man är på den sidan ( patient )
Kom in på ett rum där blodtrycket togs och gissa vad .....
Jo givetvis skyhögt 240/90
Blodprover togs och ett EKG togs 
Proverna och EKG var bra men blodtrycket var ju mindre bra.
Blev kopplad till en maskin som tog trycket på mig var 15 minut och efter ett tag gick det ju ner och läkaren kom in och sa att det mest troligast var ångest attacken som utlöst trycket över bröstet ( jävligt logiskt eller hur ?!)
Vad som utlöser paniken ???
Mest troligast all jävla stress runt omkring ( inte jobbet ) utan allt annat runtomkring som man måste rodda med och fixa .
Just nu är det stressen över min revisor och det han ställt till med , stressen över allt som Mia ( nya revisorn ) behöver att ha. Papper hit o dit som ska bli rätt. Massvis med frågor från henne , vilket jag förstår men det är lite stressigt att prata i telefon med allt och alla inkl kunder som ringer och man bara har 30 minuters paus och skulle behöva äta.
Känns som om varenda sekund för mig själv är jävligt dyrbar nu.
Sen stressar det ju en så klart också nu innan semestern för att få in och hinna behandla alla fasta kunder både före och efter. 
Det stressar mig också att jag aldrig hinner göra nått skoj med tjejerna, att vi aldrig hittar på nått.
Sen stressar den här jävla tumören mig också nått fruktansvärt , eller rättare sagt operationen och den tänkta sjukskrivningen . Måste ju få ihop det med kunderna även där. 
Inte konstigt man jagar upp sig så med andra ord ska det bli otroligt skönt när vi väl är i Los Angeles och har fyra veckor ledigt, och det bästa av allt är att vi har fyra veckor med tjejerna , dyrbar tid :))
Längtar !!!!!
Medan jag låg på sjukhuset idag så tog jag lite blodtrycksbilder i brist på annat.
Nu tvingar jag mig till att inte ha dåligt samvete över att jag inte orkar hitta på nått :((
Laddar för en propofull vecka 

Inga kommentarer:

DRACH CAVES

Sitter just nu på flygplatsen och väntar på planet som ska ta oss hem I går tog vi en bussresa till den stora grottan Drach Cave Det var l...